Ordf. har ordet

TRAVÅRET 2018…

Travåret på Sundbyholm 2018 sammanfattat av en Ordförande i Sundbyholms B-tränarförening.

 

Då var 2018 över och 2019 är påbörjat. Nollställd årsstatistik och möjligheterna är påfallande.

2018 har varit ett bra år för Sundbyholms B-tränarförening. Ekonomin är solid.

Medlemsantalet är fantastiskt och vår anslutningsprocent är hög.

Sportsligt så har flera B-tränare utmärkt sig både på banan och genom att på olika sätt hjälpa till med att få vår förening och travbana att fungera.

Jag väljer här ”ingen nämnd ingen glömd”. Men jag har skrivit och sagt det förut och det tål att upprepas:

Alla som lägger sin fritid på vår underbara sport och våra fina djur. Alla som lägger sina besparingar på detta trots att klimatet är både tufft och utmanande är HJÄLTAR!

Det hade aldrig fungerat utan oss som är aktiva. Oavsett på vilken nivå och i vilken skala vi gör det. Vi är oerhört viktiga, direkt elementära.

 

Även en kommentar om A-tränarna på Sundbyholm. Trots blytung konkurrens har man i många fall lyckats hålla sina stallar välfyllda. Det är imponerande.

 

Några av våra A-tränare har valt att vara med och vara Mentorer eller Konsulter åt våra B-tränare. Detta var nytt för 2018 och några har utnyttjat det. Hoppas det blir fler. I kort så betalar vi våra

A-tränare för att hjälpa våra medlemmar att provköra deras hästar alternativt att lära medlemmarna köra häst.

 

Vi har även under 2018 börjat uppmärksammat Montéryttarna lite mera med ett nyinstiftat pris. Askö stuteri är initiativtagare och sponsor till detta.

 

Vi har även stöpt om Månadens B-tränare lite och nominerat tre stycken B-tränare varje månad. Sen har medlemmarna röstat fram vinnaren. Kul att kunna uppmärksamma 36 personer om året istället för 12.

 

Jag kan avslutningsvis inte låta bli att skriva några rader om det rådande klimatet på Sundbyholms travbana…

Bland det första jag reflekterade på när jag tillträdde som ordförande för knappt två år sedan var hur splittrad banan var. Jag upplevde banan som grupperad. Jag upplevde det som om många hade mycket åsikter.

Jag bjöd in några representanter från våra intresseföreningar för att prata lite om hur vi såg på saker och om vi kunde sammarbeta i vissa frågor för att driva något enhetligt och konkret.

Vi kom fram till några vettiga punkter. Bland annat så skulle vi ha ett möte med representanter från travsällskapet efter avslutat tävlingsprogram för ridhästarna. Syftet var att vi skulle få tycka till om hur ridprogrammet såg ut.

Även sportkommittén stöptes om och flera från intresseföreningarna skulle få vara med och bidraga med idéer .

Allt började kännas bra och jag fick en känsla av att vi tillsammans skulle kunna uträtta något.

Att vi skulle kunna jobba konstruktivt och kreativt för Sundbyholms bästa.

Sen rann allting bara ut…

 

Vid mötet där vi skulle diskutera ridhästarnas tävlingsschema dök de som främst hade yrkat på inflytande inte upp.

På mötet mötet i sportkommittén var jag ensam representant från intresseföreningarna och totalt två personer dök upp.

 

På samtliga intresseföreningars och travsällskapets årsmöten är det väldigt glest.

Alla får göra som dom vill och jag gör ständigt misstag själv. MEN.

Vad som jag tycker är beklämmande är att det är så många som tycker saker och så få som engagerar sig när man har chans att påverka.

Intresseföreningarna ”kör sina egna race”.

Personalen på sekretariatet är så vana att få kritik att de går i försvarsställning så fort någon ifrågasätter någonting.

Sundbyholm är över lag en välskött travbana med god ekonomi. Ändå saknar vi sammanhållning och lokalpatriotism. Så upplevde jag saken då.

 

Men sen! Sen blev det ännu värre! Det briserade en smärre bomb vid Travsällskapets höstmöte. Jag väljer att inte uttala mig i den frågan och jag är glad att jag inte varit inblandad i turbulensen hittills.

Men den dynga man sprider om varandra just nu. De lågvattenmärken som radas upp.

Den avsaknad på självinsikt och respekt som visas prov på nu hoppas jag vi aldrig får uppleva igen.

DET HÄR MÅSTE FÅ ETT SLUT!

 

För en som hoppas på ett enat Sundbyholm känns uppförsbacken nu klart brantare.

 

 

Daniel Johansson Wilje